Generation sex

Generation sex, artikel publicerad den 14 mars 2008 i Fokus

En ny sexuell revolution är här. Dagens unga är mer toleranta, experimenterar mer, och kopplar isär sex och kärlek. Visst finns baksidor. Men de allra flesta är nöjda – särskilt kvinnorna.
Publicerad 14 mars, 2008 Text Ana Udovic Foto Niklas Maupoix

Sebastian Nilsson, 18 år, väger lite på stolen medan han dricker sin cola. Hans lasagne är redan uppäten, men flickvännen Hannah Johansson, också 18 år, tuggar fortfarande på sin tonfisksallad. Stolen åker ner på golvet igen och Sebastians hand smyger sig mot Hannahs, de håller i varandra under bordet. Vi sitter på ett kafé på Vasagatan i Göteborg. Sebastian och Hannah har varit tillsammans i 13 månader. De hoppas att det ska hålla länge. Men här finns inga illusioner.

– Vi lever inte någon sagovärld, har man som jag skilda föräldrar inser man att det inte går att hitta den rätta i vår ålder, säger Hannah.

I dag tar unga människor inte kärlek på allvar, menar hon, utan mer med en klackspark – man tar varje dag som den kommer.

– Förutom vi två då, säger Sebastian.

För honom är det viktigt att vara kär i den han har sex med. Därmed skiljer han sig från många i sin generation. Dagens unga, de som är födda på 1980-talet och första halvan av 1990-talet, har en annan syn på sex jämfört med generationerna innan. Det finns de som beskriver det vi ser just nu bland unga som en ny sexuell revolution. Samtidigt håller »kärleksideologin« på att försvagas. I dag anser bara en tredjedel av de unga att samlag endast ska förekomma i fasta förhållanden. När samma fråga ställdes på 1980-talet var siffran 50 procent.

Faktum är att en person i sena tonåren och tidiga 20-årsåldern /uppger att den/ har fler partners på ett år än vad en människa hade under hela sin livstid på 1960-talet. Och förändringen sker snabbt. I slutet av 1980-talet svarade 13 procent av tjejerna i åldern 18–19 år att de legat med tre eller flera personer det senaste året. 2007 hade siffran fördubblats, 26 procent hade haft mist tre olika partner.

– Själv går jag mest ut för att festa med mina kompisar, men för andra måste en helkväll innehålla alkohol, dans och målet är sex, säger Hannah.

Sebastian håller med henne.

– Kvällen ska avslutas med att man går hem med en tjej, eller en kille om du är tjej, eller en av samma kön som du om du är homo.

Inget konstigt med det.

– Jag kan tänka mig att de flesta mår bra av det, sedan kanske det inte är så hälsosamt i längden, säger Hannah och förtydligar:

– Om det blir ett mönster så kan man bli stämplad, som slyna eller slampa, och då blir det svårare när du träffar någon som du blir kär i. Men det gäller också killar.

– Men det finns en del tjejer som bara är ute efter en sak också, invänder Sebastian och visar att han menar penisar.

– Jo, i dag är tjejer ganska öppna med vad de vill ha. Det finns de som pratar om färg, storlek, vem snoppen sitter på… Hannah får syn på Sebastians min:

– Det är mycket du inte vet, Sebastian.
Ta vad man vill ha

Varför har inställningen till sexualitet förändrats? Experterna har många svar. Vissa talar om hur ekonomiskt uppsving i samhället ofta går hand i hand med sexuell frigjordhet. Vi såg det på 1920-talet, på 1960-talet och så i dag.

– Jag tror mer att det handlar om en samhällsutveckling generellt. I dag har vi så effektiva preventivmedel, det ger en möjlighet att ha sex när vi vill. Preventivmedlen är också mer tillgängliga och kondomernas kvalitet har förbättrats.

Dessutom finns nu dagen efter-pillret receptfritt, säger Margareta Forsberg, på Socialstyrelsens hiv-enhet, som tidigare gjort en stor sammanställning av forskningen kring ungas sexualitet.

Till det kan vi lägga utvecklingen på området jämställdhet. För samtidigt som feminismens backlash diskuteras i media, har gränserna kring de unga kvinnornas sexualitet vidgats. Det som ansågs slampigt eller omoraliskt i går, är det inte alls i samma utsträckning i dag.

Tjejerna håller på att närma sig killar i antal sexpartners. Men mycket av det gamla lever ändå kvar. Tjejer förväntas fortfarande uppträda mer respektabelt än killarna, de har inte lika många one-night-stands och de ska kunna kontrollera sin sexualitet. Det finns också andra baksidor med utvecklingen.

– Vi har en ren klamydiaepidemi, särskilt bland unga, i Sverige i dag och det finns en oro över att hiv skulle få fäste i de här grupperna, säger Margareta Forsberg.

Till det lägger hon det bombardemang av sexuella uttryck som unga matas med.

– Ungdomar får så många olika intryck som är kopplade till sexualitet. Det är allt från hedersrelaterat våld där oskulden är det viktigaste en ung tjej har, till grov pornografi på nätet.

Antalet unga som ser porr har ökat väsentligt sedan det blev mer lättillgängligt på internet. Även om de själva påstår att de inte påverkas av porren, visar forskningen att det inte stämmer.

Filtret mellan den profithungriga grovporrproducenten och den kunskapstörstande, kåta 16-åringen skulle ha kunnat finnas i skolans sexualundervisning. Men Skolverket konstaterar att undervisningen är för ojämn och behöver komma igen, regelbundet. 14-åringarna i klassrummet kan vara på väldigt olika nivåer – en kanske undrar hur man tungkysser medan en annan funderar över om det är bra att ta tre dagen efter-piller samma vecka. Sebastian och Hannah håller med om att det inte fungerar.

– Vår sexundervisning var helt kass, säger Sebastian.

Men en lektion minns de väl.

– Det var en lärare som berättade att han hade varit otrogen. Alla måste ju veta att någon gång kan förälskelsen ta slut, och han tog tag i det, säger Hannah.

Sexundervisningen i åttan var som att bli betraktad som en 3-åring igen.

– Kan de inte prata med en som till vuxna? När du är på väg in i puberteten kan det vara bra att få konkreta svar. Redan i sexan vet man jättemycket. Så kommer du till ungdomsmottagningen och blir tilltalad som om du vore ett barn, säger Hannah.

Erik Radix, 19 år, går samhällsprogrammet på Donnerska gymnasiet i Göteborg. Hans dom över sexundervisningen är också hård.

– Den finns inte. Det vi hade i högstadiet handlade bara om det biologiska. Jag hade hellre velat ha diskussioner om vad det finns för olika typer av relationer, vad folk känner, när man träffar någon, när man har sex, när man blir dumpad, säger han.
Som homosexuell hade Erik gärna sett mer mångsidig information.

– Det är som att lärarna bara bekräftar det heterosexuella. De kunde ju pratat om att homosexualitet finns även bland djur, till exempel, det vet inte alla, säger han.

Erfarenhet gör sexet bara bättre, det håller både Erik och hans kompisar från skolan, Mikaela Persson, 18 år, och Johanna Rapp, också 18 år, med om.

– Jag är absolut nöjd med mitt sexliv nu, jag vet vad jag vill ha och vad som attraherar mig, säger Johanna.

– Det blir mycket bättre med erfarenhet, säger Mikaela.

– Killarna har också blivit bättre, fyller Johanna i.

Inspirationen kan komma från andra håll. De nämner tv-serien »Sex and the City« som en bra källa för information.

– Vi kan sitta och prata om killar precis som de gör i serien. Man lär sig om sex och det kommer upp i ljuset mer, säger Johanna.

Men de önskar att ramarna var lite mindre snäva. Som exempel pekar Johanna på att det är förbjudet för tjejer att gilla porr. Hon plockar med pappret till pinnarna hon har ätit sushi med. De blir till små bollar framför henne.

– Tjejer ska gilla kärleksfullt sex, att man tittar varandra i ögonen och myser efteråt. Vill du något annat betraktas du som lite konstig, säger Johanna.

Det är inte okej att ha sex bara för att man vill njuta eller leva ut sina fantasier. Att en tjej bara vill ha sex utan att prata känslor betraktas också som något suspekt.

Johanna går i taket när tjejkompisar säger »sen var vi klara« och det betyder att killen har kommit. Och att de oroar sig över att det är fel på dem för att de inte får orgasm.

– Jag brukar snarare tänka »vad är det för fel på killen?«. Kanske har han inte lust att jobba så mycket?
Allt är normalt

Det ökade sexuella experimenterandet gör att fler provar sex med någon av samma kön, men fler provar också analsex, oralsex och gruppsex. Enligt Folkhälsoinstitutet har mellan 59 och 70 procent av dagens unga erfarenhet av oralsex i någon form, och erfarenheten går längre ner i åldrarna. Generellt säger ungdomarna att de uppskattar oralsex, och där finns ingen skillnad mellan killar och tjejer. Vad gäller gruppsex finns få siffror att jämföra med, men en liten ökning anas. Och även om analsex inte alls är lika vanligt som oralsex, är det allt fler som testar det. Här är upplevelserna inte lika positiva, kvinnorna upplevde det som betydligt mycket mer negativt än männen. Men så är analsex också en livligt omdiskuterad fråga.

– Jag undrar ofta vad forskarna menar med analsex-definitionen, säger Victor Bernhardtz, 25 år, journalist som i höstas ledde tv-programmet »Sex med Victor« i SVT.

– Analsex kan ju innebära allt från att penetrera med kuken, fingrarna, en attrapp, eller slicka. Som det är i dag är det så stigmatiserat – tjejer ska inte gilla analsex, medan det betraktas som naturligt för bögar. Men det finns många homosexuella killar som inte gillar analsex.

Victor Bernhardtz ogillar att det finns en föreställning av vad som är sunt och bra sex kontra dåligt, osunt sex.

– Samkönade relationer diskrimineras fortfarande i Sverige, och det är helt absurt att dra gränsen till hur du knullar.

Samtidigt gör dagens utveckling, med fler unga som har gruppsex, analsex eller provar samkönat sex, att det borde ställas högre krav på sexundervisningen.

Han tycker sig hittills inte ha sett en enda skolminister som tar sexualitet på allvar. Och med tanke på hur könssjukdomarna ökar kan det vara hög tid att uppdatera undervisningen.

De som forskar i internets betydelse för sexuell utveckling, ser att unga kvinnor har blivit mer explicita, och vågar ta för sig och experimentera på ett sätt som förut var förbehållet män. Samtidigt finns en del gamla krav kvar på männen. De ska fortfarande vara den aktiva partnern och ta ansvar för sin egen och tjejens tillfredsställelse. Med skiftande resultat – till RFSU strömmar det in oroliga frågor från unga kvinnor som tror att de är »onormala« om de behöver stimulera klitoris när de har samlag.

– Och då har vi ändå haft sexualundervisning länge i Sverige, säger Maria Bergström som är sexualupplysare på RFSU.

På så sätt kan porrfilmer ändå ge viss teknisk kunskap, menar hon, då tycker hon att Hollywoodfilmerna är mycket sämre.

– Där ser du aldrig klitoris stimuleras. Ungdomar tror att det är så njutning ska se ut och att de misslyckats om de behöver göra det på ett annat vis, säger Maria Bergström.

Den kanske största ljuspunkten i vår tids »sexuella revolution« är att acceptansen för homo- och bisexualitet har blivit enormt mycket större, på kort tid. Erik Radix tycker inte att det har varit svårt att komma ut som gay.

– Jag pratade med en prästvän som är 30 år i dag. Han kom ut när han gick på gymnasiet, precis som jag fast 14 år tidigare, och för honom var det en kamp. Jag kom ut via msn, eftersom jag tyckte det var ett bra sätt – mejl kändes för opersonligt, medan ett möte öga mot öga skulle vara alldeles för jobbigt eftersom jag inte visste vad de skulle svara eller reagera. Även om jag visste att reaktionen inte skulle bli negativ, känns det svårt när man inte vet hur folk reagerar. Men resultatet blev bara positivt, säger Erik.

Han har däremot haft sämre erfarenheter av vissa communities på nätet.

– Facebook är bra, där finns inte så mycket budskap om hur man ska se ut. Men på QX, gaysajten, finns så mycket reklam, för träning, att man ska ha perfekt kropp och perfekt hår, det är jättejobbigt tycker jag. Det finns så mycket normer och press inom gayvärlden, man ska vara slampig – men inte för slampig. Reglerna gäller sex också, det ska vara passionerat och rått, det tycker inte jag om riktigt. De säger att gayvärlden är den fria världen men det stämmer inte. Det finns massor av regler man måste följa, säger han.

Nu har Erik börjat lära sig mota bort bilder och intryck och blivit bättre på att känna efter vad han själv gillar.

Antalet män 18–24 år som instämde helt eller delvis på påståendet »att vara homosexuell är inget onormalt« har fördubblats mellan 1989 och 2003 och ligger i dag på 60 procent. Antalet kvinnor som instämmer har också nära fördubblats, 90 procent av de unga kvinnorna tycker att homosexualitet är normalt i dag, jämfört med 53–60 procent år 1989. Den äldre generationen har inte alls hängt med i den utvecklingen på samma sätt.

Unga kommer ut tidigare i livet. Och att testa sex med någon av samma kön är helt okej.

Hannah och Sebastian, på kafét vid Vasagatan, tar de sista klunkarna ur sina colaflaskor.

– Det händer att tjejkompisar sitter och hånglar med varandra på en fest, säger Sebastian.

– För att vara sexiga för andra, ja, och för att det är roligt för dem själva, säger Hannah.

– Det finns killar som gör det också, säger Sebastian.

– Typ en bögparodi, säger Hannah.
I gränslandet

Typiskt är kanske att den feministiska antologin »Könskrig« handlar mer om sexualitet och om upplösta sexuella och relationsmässiga konventioner än 1990-talets motsvarighet, »Fittstim«. »Det är dagen jag ’blir ihop’ som den klaustrofobiska flickvänskorsetten snöras runt mig. Det blir svårt att andas«, skriver Tove Leffler, journalist och en av redaktörerna till »Könskrig«, i antologin. Med det menar hon inte att sex har ersatt kärlek.

– Absolut inte, tvärtom! Om du kan ge kärlek till många personer blir det ju mer kärlek. Det är klart att du kan koppla ihop sex och kärlek men att jag vänder mig emot att det måste hänga ihop.

Hon blir glad över när hon ser att utvecklingen gör att kvinnors sexualitet äntligen kan vara något mer, men skulle inte kalla den frigjord – ännu.

– Det går så sjukt långsamt. Men visst kan jag se att kvinnlig och manlig sexualitet står inför en brytpunkt, säger hon.

Faran i dag finns i den ökade kommersialiseringen av sexlivet, att marknaden kastar sig över alla områden där de kan hitta komplex.

Men det finns andra svarta sidor.

För ett år sedan, natten mellan den 24 och 25 mars 2007, vandrade tre personer, tjejen 19 år, en av killarna 25, den andra killen 20, hemåt för att ha efterfest i en lägenhet vid Stureplan. Alla tre var överens om att de skulle ha sex. Och det hade de, till en början av fri vilja. Men så förändrades allt och det som skulle bli en spännande upplevelse blev i stället en våldtäkt, grov sådan. Våldtäkten som utfördes av de så kallade Stureplansprofilerna kom att bli en stor massmedial händelse och debatten rasade, särskilt om den juridiska processen, eftersom de båda unga männen först friades i tingsrätten och sedan fälldes i Svea hovrätt. Vad har då en gruppvåldtäkt med den nya frigjorda sexualiteten att göra? Hänger det alls ihop?

– Det finns en rörlighet i den sexuella identiteten som kan skapa en förvirring. Det kan handla om att en kille aldrig fått lära sig vad en kåt tjej är, om sexualundervisningen som det inte hänt något med alls. På vissa håll är vi kvar i det gamla, den gamla världen kraschar med den nya, säger Tove Leffler. Men målet i sig kan också ses om ett tecken på att något hänt.

– Det som hände på Stureplan är i sig inte något nytt. Det nya är att hon anmälde, och att det faktiskt blev en fällande dom, säger Tove Leffler.

Stureplansmålet understryker på flera sätt hur synen hos många unga kvinnor förändrats. För med den ökade sexuella friheten för tjejer följer också en ökad medvetenhet. Spännande, avancerat sex betyder inte att killar får göra vad de vill.

– Visst är hon en tjej som tidigare levt ut sexuellt, testat gruppsex och sex med hårdare tag, men hon vet också var hennes gränser går. Så långt som de här killarna gick den här gången, så långt får man inte gå, då ringer hon polisen, säger Katarina Wennstam, journalist och författare till bland annat »Flickan och skulden« och »En riktig våldtäktsman«.

I dag anmäls flera våldtäkter än någonsin förut. På 30 år har antalet anmälda sexualbrott trefaldigats. Bara mellan 2001 och 2003 ökade antalet anmälda våldtäkter med 23 procent. Men det behöver inte betyda att antalet våldtäkter verkligen ökar.

Det kan vara benägenheten att anmäla som ökar. 2005 utvidgades dessutom våldtäktsbegreppet och sexuella övergrepp mot en person försatt i »hjälplöst tillstånd« rubricerades i stället som våldtäkt.

Katarina Wennstam tycker också att juristernas krav på våldtäktsmännen har höjts de senaste tio åren. I stället för att bara ifrågasätta offret, ifrågasätts även våldtäktsmannen.

– Män har kunnat sitta och dra rövarhistorier i rättssalarna så man bara häpnar. Man talar om fördomar mot kvinnor i våldtäktsmål. Men att prata om män på det sättet som man gör, att de inte skulle förstå någonting för att de är fulla och kåta – det är väl fördomsfullt om något!

Det finns de som oroar sig över utvecklingen.

– Fler vågar anmäla, men jag vet inte om det verkligen betyder att antalet utförda brott ökar. Jag är orolig för att antalet anmälningar ökar för att fler unga tjejer tror att de blivit utsatta för brott, säger Mari Schaub, advokat i Stockholm som varit såväl målsägandebiträde som försvarare i många sexualbrott.

Hon tycker att samhällets signaler till unga killar och tjejer är att de ska bete sig som djur i sängen. Detta i kombination med att många unga inte lärt känna sig själva sexuellt gör allt mycket förvirrat.

– Sedan kan man få för sig att var och varannan tjej lever ett utsvävande sexualliv eller blir våldtagna – men de flesta har det inte så. Och likaväl som vi kan se vilka som är i riskzonen för att bli våldtäktsmän, kan vi se vilka som är i riskzonen för att bli offer. Det stavas alkohol och droger, säger Mari Schaub.

Katarina Wennstam tror snarare att kvinnor tenderar att underdriva.

– Jag har hört många äldre kvinnor som säger: »Först nu förstår jag att det som hände 1972 var våldtäkt, och att jag därför har haft det så svårt sexuellt hela livet.« Om det vore så att många falskeligen anklagar män för våldtäkt, borde fler dömas för mened, men det finns bara några få sådana fall per år, säger Katarina Wennstam.

Att våldtäkt är problematiskt går inte att bortse ifrån. Katrine Kielos, författare och krönikör, bland annat i Fokus, kommer i dagarna ut med sin bok »Våldtäkt och romantik« om samhällets syn på våldtäkt. Boken börjar med en våldtäktsscen som är konstruerad så att den antagligen inte skulle fällas i svensk domstol.

– Folk blir illa berörda när de läser scenen och uppfattar det som en våldtäkt.

I boken går kvinnan från våldtäkten igenom alla stadier av post-traumatiska syndrom.

Katrine Kielos menar att våldtäkt skiljer sig från att få en smocka på stan, det kränker integriteten på ett mer djupgående plan eftersom det är ett våld som når fram via sexualiteten. Kvinnan tvingas bygga upp sina egna gränser mot omvärlden igen.

– Men de flesta lyckas ändå göra det och skapa något starkare, något bra igen, säger Katrine Kielos.

Hon skulle önska att kvinnor slutade vara rädda. Rädslan, som Katrine Kielos menar är en av få sexuella känslor som uppmuntras hos kvinnor, paralyserar. Samma sak säger journalisten och Malmöbon Anna Svensson, 26 år, som blev våldtagen när hon var 21.

– När folk pratar om våldtäkt som det värsta som kan hända en människa, skapar man ett rädslans landskap, och det skadar kvinnor mer än själva våldtäkten. Det inskränker ens frihet, både fysiskt och mentalt. Det är oansvarigt att låta kvinnor gå omkring och tro att det kan hända något som förstör deras liv, säger hon.

Anna Svensson blev våldtagen när hon var på semester i Västindien. Killen var någon hon kände, fast bara sedan några dagar tillbaka. Han bad henne följa med in på hans rum. När hon kom in låste han dörren. Hon sa »nej, vi skiter i det här«, men eftersom han låst dörren kände hon det som att utrymmet för att säga nej krympte. Från att ha varit snäll blev han plötsligt aggressiv och hårdhänt.

Det tog tid för henne att sluta tänka att det som hänt var hennes fel. En vanlig reaktion för många våldtagna kvinnor.

– Det är svårt att säga varför det är så vanligt att kvinnan känner sig skyldig. Kanske är det för att sexualitet i sig fortfarande är skambelagd för kvinnor, plus all hets att vi ska lära oss att säga nej. Jag kände i alla fall lite att jag misslyckats med att stå upp för mig själv, och jag skämdes för det. Samtidigt inser jag ju nu att jag spelade med för att inget annat fanns att göra.

Anna Svensson gick i gruppterapi i två år. Några veckor av tiden där präglades av en slags existentiell kris. När hon genom terapin insåg att hon varit maktlös när våldtäkten skedde kunde hon så småningom gå vidare.

Anna Svensson har inte anmält våldtäkten, dels för att den skedde utomlands, dels för att det tog så lång tid för henne att definiera det som en våldtäkt – men också för att hon inte kände något behov av att anmäla.

– Det räckte för mig att jag visste hur det låg till, och jag kände att jag kunde gå vidare med mitt liv, säger Anna Svensson.

Hon tror inte att våldtäkt är könsbundet, utan att samma drivkrafter finns hos både killar och tjejer.

– Det förekommer också att killar har svårt för att säga nej och få det respekterat, eftersom de alltid ska vilja. Men kanske är förövarna människor som är mindre empatiska än genomsnittet. Tjejer och killar är också uppfostrade att visa sin sexualitet på ett sätt som inte klaffar med varandra. Jag kan förstå att det blir viss förvirring för killar som tror att ett nej betyder ett kanske, säger Anna Svensson.

Hon tror att man kan få tillbaka sin sexualitet efter våldtäkt.

– Jag kan inte säga att min sexualitet var så lyckad innan heller. Våldtäkten gav mig en anledning att tänka igenom var jag stod. Jag tänkte mycket på hur jag ville ha det och kunde omsätta det i praktiken när jag träffade min nuvarande kille. Han är lyhörd sexuellt och fick mig att känna mig åtrådd. Det hjälpte mig att ta för mig mer, och blev till en god cirkel, säger Anna Svensson.

Att samtalet kring våldtäkt och överskridna gränser är viktigt, märker vem som helst som ger sig tid att sitta och prata med unga människor i dag. Av de fem gymnasieeleverna i Göteborg som Fokus intervjuade, hade fyra kompisar som blivit våldtagna. Våldtäkterna finns inte med i någon statistik eftersom de aldrig anmäldes.

– Jag har sagt till min kompis att hon borde anmäla, men hon vill inte, hon tycker att det var så länge sedan nu och att jag bara är jobbig som tjatar. En våldtäkt blir kämpig för alla, den som drabbas och för dem runtomkring, säger Hannah Johansson, 18.
Sex, ja tack!

Ta ingen skit. Kanske är det en bra sammanfattning på den ökade medvetenheten hos unga kvinnor i Sverige i dag. Även om de äldre feministerna upplever att de står och stampar i frustration, kedjade vid disk och tvättmaskiner, har utvecklingen ändå gått framåt när det gäller den yngre generationens möjligheter att röra sig friare i sin sexualitet. Visst går det att sexualmoralistiskt vrida händerna i oro över att all sex inte är på de unga tjejernas villkor. Samtidigt visar ändå undersökningar att de flesta unga är nöjda med sitt sexliv. Frågan är om inte oron snarare borde gälla vissa av de unga männen. Gränsöverskridande sexualitet, med glädjande effekter som acceptans för homosexualitet, experimentlusta och kvinnlig frigjordhet, är inte detsamma som gränslöshet. De allra flesta känner gränsen och slutar när det finns tveksamheter. De som inte gör det, behöver få ökad kunskap – och det tidigt i livet. Sexualundervisningen, den ständigt omdebatterade, har en större roll än någonsin att spela, i takt med att unga människors behov av kvalificerad kunskap om sexualitet ökar stadigt.

Innan vi skiljs åt utanför kafét på Vasagatan i Göteborg sammanfattar Hannah sina funderingar:

– Man måste ändå säga att de allra flesta har ett bra sexliv. Det negativa händer en gång, sedan glömmer man. I övrigt är det ju positivt.

Källor: »Ungdomar och sexualitet – en forskningsöversikt år 2005« av Margareta Forsberg, Folkhälsoinstitutet. Arena 10/4 2007, Mål B3806-07, Svea hovrätt, Brottsförebyggande rådet, »Hiv och aids i Sverige« av Claes Herlitz, 2007. »Nationella kvalitetsgranskningar, Sex- och samlevnadsundervisningen«. Skolverket, 1999.

Kommentera