Utestängda från framtiden

- Artikel publicerad i tidningen Frihet,mars 2004

utestangdafranframtiden_hel.jpg

De har inget jobb, de studerar inte, de söker inte arbete. De hör inte hemma någonstans. Och de är många.
Enligt den färska utredningen ”Unga utanför” står ungefär
27 000 personer i åldern 16-24 år utanför samhället i flera långa år.

- Ska man behöva gå på socialbidrag precis efter att man slutat gymnasiet? Då känns det som om allt går åt helvete direkt. Alvaro Rueda är 22 år och bor i Växjö. Sedan han gick ut gymnasiet för över två år sedan har livet varit ganska struligt. Han har fått kämpa för att få de grundläggande sakerna i livet att fungera. Är det inte jobb som fattas, så är det bostad, och då och då försöker han komma in på utbildningar, men det är svårt. Alvaro Rueda är en av många ungdomar som hamnat utanför samhället.

Leif Linde (Ungdomsstyrelsens ordförande) står bakom utredningen ”Unga utanför”. Enligt utredningen står ungefär 25 000 till 30 000 unga utanför samhället i två år eller längre. Risken att hamna snett i livet är större hos dem än hos andra grupper. Många fastnar i kriminalitet, drogmissbruk och psykisk ohälsa. Gruppen utlandsfödda är överrepresenterad, även om de flesta är födda i Sverige. Det är lika vanligt att tjejer hamnar utanför som killar. Få av de unga utanför klarar sig igenom gymnasiet. Gemensamt för alla i undersökningen är att de själva känner sig utanför och att de helst av allt vill ha ett arbete.

I utredningens djupintervjuer med några unga framgår det att många har sociala problem. De lider av dåligt självförtroende, känner sig missförstådda och saknar någon som ser just dem. Ofta är problemen djupare än att de bara saknar ett jobb, de kan komma från trasiga hemförhållanden, blivit mobbade i skolan eller utsatts för övergrepp.

- Det är så himla lätt att bli utanför i dag. Samhället har blivit tufft, säger Peter Estling, som är ansvarig för Växjö kommuns arbetsmarknadsenhet för unga.

- Sparandet i den offentliga sektorn har kapat broarna mellan alla myndigheter i kommunerna och lämnat stora hål emellan till exempel arbetsförmedlingen och socialtjänsten, fortsätter Peter Estling.

En tonåring som hoppar av skolan kan dyka upp på socialen och på arbetsförmedlingen några gånger, men upplever hon eller han då att kraven är för stora eller obegripliga, är det lätt att strunta i att komma på de obligatoriska besökstiderna. Så räknas personen ut ur systemet och till sist försvinner den helt. – Kommunerna har ett uppföljningsansvar, men det är otydligt vem som har det, menar Peter Estling.

Han har arbetat med unga sedan 1979 och han har länge saknat en prioritering av gruppen ”unga utanför”. Peter Estling tycker att bottennivån är nådd – aldrig har politikerna lagt så lite resurser på de unga som i dag, säger han.

Peter Estling välkomnar utredningen och de förslag som utredningen har. De kan sammanfattas så här:
* Kommunerna ska skapa en organisation som kan nå alla unga som hamnat utanför
* Kommunerna har en skyldighet att snabbt vidta åtgärder, som ska hjälpa personen vidare till jobb eller utbildning. Insatserna ska vara anpassade efter individen
* Insatserna ska följas upp kontinuerligt och utvärderas
* Tio svenska kommuner bör på prov starta ”Navigatorcentra” med bra arbetsmetoder för att nå de unga. Gärna samarbete – mellan kommuner, med andra länder och med ideella organisationer

I Växjö finns redan ett fungerande samarbete mellan stadens ideella organisationer och kommunen. På arbetsmarknadsenheten för unga samsas personal från arbetsförmedling och socialtjänst. Enheten samarbetar med lokala frivilligorganisationer och kyrkan, bland annat.

Ett lyckat exempel på samarbete är Musikhuset, som i Växjö är något mer än bara några replokaler och en konsertlokal. Omkring 20 ungdomar varje år tar sig via Musikhuset vidare ut i samhället. För det som börjar som ett musikintresse kan lätt ledas in på annat.
- Man kan lära sig på andra ställen än just i skolan. Det kan finnas en pedagogisk idé i att byta miljö. Att ordna ett arrangemang i Musikhuset är ett slitgöra som påminner mycket om vanligt arbete. Då förstår de unga varför det är bra att ha ett körkort, kunna löda, göra bra hemsidor, trycka affischer… Och efteråt finns det papper på att de verkligen gjort något. De här ungdomarna saknar ofta papper på att de gjort något färdigt, säger Peter Estling.

Vissa kommer vidare till folkhögskola, andra gör klart sin gymnasieutbildning eller får en praktikplats på en arbetsplats som passar dem.

- Jag tror på praktik – så länge inte de unga känner sig utnyttjade eller praktiken pågår alldeles för länge. I så fall uppstår en känsla av hopplöshet.
Då måste man bryta praktiken, säger Peter Estling.

Alvaro Rueda är en av dem som ser en ljusare framtid tack vare Musikhuset. Hans svåra år med svartjobb, bostadsbrist, pengabrist, socialbidrag, sjukskrivning och avhopp från komvux fick ett slut då han kunde börja praktisera på Musikhuset. Sedan länge har Alvaro Rueda drömt om att bli ljudtekniker. Nu är han ansvarig för en utbildning i dj-kunskap, scratching, hip hop, ”turntable-ism”.
- Det känns verkligen skitkul, säger han.
- Hela det här huset är underbart. Det är många unga som är intresserade av att lära sig att rigga upp ett arrangemang. De får inspiration av det, kanske hittar man det roliga i det administrativa och sätter igång själv och ordnar konserter, säger Alvaro Rueda.

Han får ersättning för sin praktik från kommunen, men det är inte mycket. Alvaro Rueda tycker att det är dåligt att alfakassor och andra ersättningar för unga utanför a-kassan är så små att många unga tvingas komplettera inkomsten via socialen.
- Många tappar sugen av att ha så lite pengar. De sitter hemma på sofflocket och bara är, de spelar tv-spel eller sover. Det kan leda till den kriminella världen att aldrig ha pengar. Om bara unga kunde få pengar så det räckte till det sociala livet, en kopp kaffe då och då, vore det bra, säger Alvaro Rueda.

Att satsa på gruppen unga utanför kostar pengar. Men utredare Leif Linde tycker gott att samhället kan lägga 60 000 kronor om året på varje person. Det är samma summa som kommunen i snitt betalar för varje gymnasieplats.
Utredningens ambition är att alla unga utanför ska få hjälp. – Vi måste ha den utgångspunkten. I dag är en tredjedel av de unga som var utanför i 20-24-årsåldern fortfarande utanför tio år senare. De har inget bra liv och de kostar samhället mycket. Därför är det bra att göra något medan de är unga. Ju längre utanförskapet pågår, desto svårare är det att komma in i samhället, säger Leif Linde.

Eller, som Alvaro Rueda uttrycker det:
-De måste satsa hårt på det här med ungdomsarbetslösheten, för vi unga är framtiden och om vi står ostabilt, står hela Sverige ostabilt.

Av: Ana Udovic

Kommentera